Det är vanligt att börja studera ett programmeringsspråk genom att skriva ett program som kallas Hello World och som visar texten Hello World! på enhetens standardutmatning, vanligtvis skärmen. I Java kan vi skriva programmet så här:

    public class Hello {
        public static void main(String[] args) {
            System.out.println("Hello World!");
        }
    }

I detta program har vi en klass som heter Hello. I objektorienterade system hjälper klasser till att modellera begrepp från den tillämpningsdomän som studeras. Klasser kapslar in både data och beteende som hör samman med ett visst begrepp.

Klassen Hello har en enda metod som heter main. Den tar emot en array av strängar som innehåller de kommandoradsargument som angavs när programmet kördes, om några sådana finns. I detta exempel används argumenten inte.

Metoden main är statisk, vilket innebär att den är en klassmetod och inte en instansmetod. Därför kan den anropas utan att ett objekt av klassen Hello skapas.

Inuti metoden main finns ett anrop till metoden println. Denna metod tillhör klassen PrintStream och skriver ut värdet som skickats som argument på skärmen, följt av en radavslutning.

Metoden println anropas via fältet out i klassen System. Fältet har typen PrintStream och ger åtkomst till systemets standardutmatning.

Kompilering och körning

Java-program kompileras först till en mellanrepresentation som kallas bytekod, vilket säkerställer portabilitet. Bytekoden körs sedan av en Java Virtual Machine (JVM), som omvandlar den till maskinkod som är lämplig för den underliggande plattformen.

För att kompilera programmet måste det sparas i en fil som heter Hello.java. I Java har filer som innehåller publika typer normalt samma namn som typen.

Vi kan använda en integrerad utvecklingsmiljö (IDE) eller anropa kompilatorn direkt från kommandoraden, förutsatt att ett JDK är installerat.

Java-program skrivs normalt i en IDE, som erbjuder funktioner som förbättrar produktiviteten under utvecklingen, exempelvis navigering i källkod, refaktorering, statisk analys, kompilering, testning och felsökning.

Några av de mest populära IDE:erna för Java är:

Vi kan också kompilera programmet direkt från kommandoraden med kompilatorn javac:

    javac Hello.java

Kommandot tar Hello.java som indata och skapar filen Hello.class, som innehåller den kompilerade versionen av programmet.

Efter kompileringen kan vi köra programmet med kommandot java:

    java Hello

Resultatet blir:

    Hello World!

Ett enklare tillvägagångssätt med Java 25+

Från och med Java 25 blev en funktion som hade utvecklats som preview sedan Java 21 permanent: Compact Source Files and Instance Main Methods. Den gör det möjligt att skriva små program med mindre standardkod genom att utelämna den explicita klassdeklarationen och förenkla metoden main.

Det tidigare programmet kan därför skrivas i Java 26 (den aktuella versionen) på följande sätt:

    void main() {
        IO.println("Hello World!");
    }

I detta fall behöver vi inte deklarera klassen explicit eller skriva public static void main(String[] args). Kompilatorn behandlar filen som om den implicit deklarerade en klass, och metoden main kan vara en instansmetod.

Vi kan också använda klassen IO, som tillhandahåller enkla in- och utmatningsoperationer för konsolen. I Java 26 tillhör IO paketet java.lang och är därför implicit tillgänglig. För att anropa dess metoder måste vi dock använda klassnamnet, som i IO.println(...).

Eftersom funktionen inte längre är en preview behöver vi inga särskilda kompileringsalternativ. Programmet kan kompileras normalt:

    javac Hello.java

och köras på samma sätt:

    java Hello

Det är också möjligt att köra en källfil direkt med java-startprogrammet:

    java Hello.java

I detta fall kompileras källkoden i minnet av startprogrammet självt innan körningen. Detta gör det möjligt att köra program direkt från källfiler utan att uttryckligen skapa en .class-fil.

Kompakta källfiler är särskilt intressanta för små exempel, utbildningsprogram, skript och experiment. När programmet växer och kräver en mer omfattande struktur kan vi naturligt återgå till den traditionella formen med explicita klass- och metoddeklarationer.

Processen som utförs av IDE:er är i huvudsak likadan. Utöver kompilering och körning erbjuder de funktioner för felsökning, testning, refaktorering, skapande och hantering av projekt, skapande av bibliotek, versionshantering och många andra uppgifter.

Den här artikeln är en bearbetning av innehåll från boken Orientação a Objetos com Java av Eduardo Kessler Piveta.